Vad tyst det är...

Jag bor i en dynamisk och spännande mångmiljonstad. Varje dag åker jag i en överfull tunnelbana till jobbet inne i centrum. Väl där kan man knappt ta sig fram för att det är så mycket folk på trottoaren, och att prata i mobilen är nästan omöjligt för att trafiken är så högljudd. Här ute i min stadsdel i utkanten av staden (förort skulle kanske vissa kalla det, men inte jag!) är det helt annorlunda. Nu har jag suttit och tittat ut över gatan och inte sett en enda bil eller person komma förbi på evigheter. Det enda som händer är att skymningen närmar sig, körsbärsträdens blomblad sakta faller till marken som konfetti och att gatulamporna precis tändes. Här hörs ingen trafik och inget buller. Det är till och med tystare än i utkanten av den lilla svenska stad jag växte upp i. Skönt att få vila alla sinnen lite...