En hemlighet

Jag har en hemlighet att dela med mig av. I Frankrike kan man inte prata som saken, för det är orimligt, förfärligt, utvecklingshämmande och jag vet inte vad. Men jag berättar i alla fall som det är: Jag tycker om att - ibland - somna/sova jämte mina barn!

Jag tycker sovande barn är så vackra! Och ett barn i taget i sängen har jag inget emot, snarare är det nog tvärtom. Det är dock en sådan skamlig tanke att jag knappt törs erkänna den. Två barn i sängen kan vara OK när det nattas, men sedan är det ett för mycket! Så jag är väl så där härligt svensk: lagom är bäst!