fredag 4 maj 2007

Desperate Housewives

Jag följer inte serien, men såg några avsnitt när det började gå härnere. För nån dag sedan var det dock det minst dåliga som jag lät stå och mala när jag städade undan disken i köket efter middagen. Ganska typiskt och förusägbart, den mörka (från Melrose Place) är skärrad över sonens diverse homosexuella utsvävningar. Den pimpinetta mörka (Longoria heter hon väl) blir bestört över att maken som hon har separerat från kommer hem och tydligen genom någon liten passus i rättsprocessen visst kan bo där och komma och störa och ev kanske kissa i hennes och vänninornas kaffe (jag har sett mycket värre saker IRL då maken är advokat, verkligheten överträffar ibland dikten med hästlängder). Men, sen hajjar jag till. Maken till den blonda, utmattade med massor av barn, hon som ser äldst ut av dem alla, är det inte....ja, en från....är det Beverly Hills? En pojke, en tonåring, den där ljusa, kompis till Brandon som väl var den man skulle tycka var söt, bror till tjejen som sen var med i nåt häxprogram, men den här ljusa, Steve? (jag är dålig på namn). Jag kanske är helt ute och cyklar dessutom. OM det är Steve så går ju inte det. Han är ju för ung för att vara en sån där nästan medelålders man i en serie nu. Beverly Hills gick ju ganska nyss. Eller hur?

onsdag 2 maj 2007

Treåringar i skolan ?

I helgen är presidentvalet i Frankrike avklarat för de närmaste fem åren. Läste igår att en av kandidaterna förordar obligatorisk skola från tre års ålder. Hela mitt svenska jag protesterade ! Sedan tänkte jag till. Skulle gissa att 98% av de franska tre-åringarna går i förskolan i vilket fall som helst, men eftersom den inte är obligatorisk, känns det som om det är lätt för ”dem som sitter på pengarna” att dra in på kvalitén. Exempel :

I lillasysters skola blev läraren för den ”lilla klassen” (3-åringar) sjukskriven under sin tvillinggraviditet. Under fyra veckor sattes ingen vikarie in (av ekonomiska skäl fanns det ingen att tillgå). Det innebar att plötsligt hade de två kvarvarande lärarna drygt 40 barn vardera i sina klasser. Barn i åldrarna 3-5 år ! Lärarna fick noll stöd av sin överordnade, som bara kallt konstaterade ”Ni jobbar på en statlig skola, vi måste ta emot alla barn som vanligt, så le och gör ert jobb !” samt ”Är inte föräldrarna nöjda, får de väl låta bli att skicka barnen till skolan !”. Hur lätt är det om man jobbar ? Har man blivit lovad en plats i skolan, är det väl stor chans att man organiserat livet efter det. Till slut kom det en vikarie. Barnen gillade honom. Tyvärr fick han bara stanna i åtta veckor, innan han skickades ut på andra äventyr och en ny vikarie dök upp. Hur kan man behandla tre-åringar så ?


Min tre-åring hamnade i höstas som yngsta (och minsta) barn i mellanklassen. Det förvånade mig en del, men jag är idag tacksam över det. Hon pratar fortfarande inte med de vuxna i skolan och skulle troligen ha blivit helt omöjlig att lämna i skolan, om hon tvingats byta lärare hela tiden. Nu hade hon alltför många klasskamrater under några veckar, men åtminstone samma lärare och klassrum.


Jag har alltså sett hur fort en bra och barnvänlig skola kan ramla ner i en svacka, utan att just den skolan kan göra särskilt mycket åt det, eftersom ansvaret ligger ”högre upp”. För att förhindra att någon avsäger sig ansvaret, kanske obligatorisk förskola för tre-åringar är bra ? Om man tillåter en viss flexibilitet i systemet. För det betyder väl inte att alla tre-åringar måste gå i skolan kl.9.00 – 16.30 fyra dagar i veckan + somliga lördagsförmiddagar ?...

söndag 29 april 2007

Att köpa glass

Idag när jag var ute och tog en kaffe föll blicken på Frigos glassaffisch. Frigo är motsvarigheten till GB-glass här i Katalonien (och i resten av Spanien med). Katalanerna äter inte så mycket glass. Och den äts på sommaren, och framförallt av barn. Om man går fram i vanlig svensk stil och studerar affischen med alla olika glassorterna, är chansen stor att den glass man valt inte finns. Och det är ingen big deal.

I Sverige minns jag hur det alltid fanns alla sorter på de ställen som sålde GB-glass, och om det tillfälligtvis blev slut på någon sort skrevs genast en lapp på affischen så man skulle veta. Numera är det ganska likriktat, här är Magnum och alla dess varianter stort, även Calippo, Cornetto, Sandwich och Solero känns igen från det svenska GB-sortimentet.

Här äter vuxna mest glass som efterrätt. På sommaren. Man ser nästan aldrig några katalanska vuxna människor gå omkring på stan ätandes en Frigo-glass. Däremot utmärker sig ofta svenska turister på det sättet. Inte heller är det någon stor affär när "årets nya sorter" presenteras. Inga recensioner i tidningarna om det inte. Men, så säljs ju inte heller varken 88:an eller Daimstrut här...