Kund tjänst

Dagens lektion -

Skadar aldrig att gå direkt till toppen!

Med tanke på mina upplevelser med diverse flygbolag och deras partners nedan, hur länge customer relations människorna fortsatte att peka finger på varandra och inte ha tillräckligt med personal att svara på frågor överhuvudtaget - ja då bestämde jag mej för att försöka något annat. Fick upp ett namn på SAS Informations Direktör, Senior VP. Ringde. Han svarade minsann i telefon! På andra ringningen dessutom!

Fick min välberättigade ursäkt, och dessutom sa han att han ska hitta på något annat också för att lindra min smärta så att säja.

Där ser man.

Årliga resan till Sverige

Jaha, så har man då kommit tillbaka till USA efter två och en halv UNDERBARA soliga veckor i paradiset vid havet i Täfteå, Västerbotten. Midsommar, surströmming, bad i havet, det var som en dröm....om jag räknar bort två dygn....

Det där med att resa ensam med två småttingar, en på 23 månader och en på 4,5 år, det kan ju aldrig direkt vara vilsamt, men herre min je.....vad hade jag gjort för att förtjäna detta?

Resan över: Båda barnen drabbades av diarre. För lillskuttan den där varianten som då inte stannar kvar i en blöja. Super fräscht. Verkligen. Fick en gång ringa på hjälp inifrån toan, ungen med rumpan i tvättfatet, morsan som febrilt försöker torka upp det värsta som sprayat över skötbord, toalett etc...uhm....excuse me, could you go to seat 32D and grab an extra diaper out of my backback please? Nåväl. Tyckte väl då att man borde ha gjort bort det värsta liksom, hel coolt snackade man om hur lätt det skulle kännas på återvägen.

Jo Tjena. Flög från Umeå. Fick veta att en policy ändrats för ett par dagar sen - skulle inte kunna checka in bagaget direkt från Umeå till Portland, måste släpa det från domestic till international. Ja ja. Tur att man är superwoman för den lilla promenden. Satt sen 30 min på Alvik innan vi lyfte. Började svettas lite lätt....skulle bara ha två timmar på Arlanda...kom iallafall fram tillslut och körde styrke träningen med vagn och två tunga väskor, kom fram till bagage inlämningen. "Var är er biljett från Denver till Portland då"? Lång historia kort så hade SAS partner ställt in den flyg delen från Chikago till Portland som vi var bokade på, och SAS hade lyckats med att varken meddela mej om detta, eller skicka mej en ny biljett.

"Nåväl, ni måste flyga en extra sträcka till Denver, men vi kan inte ge er boarding pass för detta, prata bara med dom i Chikago du". Skulle ha sagt något redan då, men tänkte att det skulle nog ordna sej. Väl i Chikago, efter en timme i kö hos United då dom föreslog att jag borde gå och prata med SAS för det var ju deras fel, och vi kan minsann inte ge dej ett boarding pass för du har ju ingen biljett för denna sträckan....vi kan ju säja att det blev lite hetsigt samtal, och jag fick ett boarding pass tillslut.

Kunde det ha varit mycket värre?

Posten!

Något som utlandssvensken i mig reagerat för, när jag är i Sverige på besök, är den moderna (?) avsaknaden av postkontor. I Frankrike finns posten kvar, det känns tryggt och bra! Mitt postkontor är visserligen bara öppet på förmiddagarna, men man kan gå in där och köpa bara ett ynka litet frimärke, om det är ett så'nt man behöver. Och det går utmärkt att därifrån skicka diverse försändelser världen över!

Den franske brevbäraren är trevlig. Han tar sig fram till fots, cykel, moped, bil - några högerstyrda sådana har jag dock inte sett. Strax innan jul kommer han och säljer postens almancka, man betalar det man har lust med, och brevbäraren får på så sätt en extra julpeng. I sitt vanliga arbete knackar han på dörren t.ex. om han har ett rekommenderat brev med sig. Även stora paket körs ut. Paketutkörarna försöker t.o.m. att leverera paketet två gånger innan man själv blir tvungen att gå till posten för att hämta det – eller så får man gå till grannen, som ofta förvandlas till paketförvaltare.

Sommarparty

Ja, nu när det är sommar och skönt blir man ofta bjuden på party. Vi tjejer fixar och gör oss snygga. Som svensk kan man däremot här i Katalonien bli lite förvånad över att killarna ibland är väldigt "slappt" klädda på lite finare fester. Jag minns en mycket tjusig 40-årsfest som vi bjöds till första sommaren jag bodde i Barcelona. Det var uppe i Costa Brava, på ett jätteflott ställe, och jag letade fram en snygg klänning, sjal och högklackade skor. Maken (som då bara var min fästman) tog på sig ett par chinos och en pikétröja. Alla killar hade ungefär samma stuk, tröjan varierades med kortärmad skjorta i vissa fall. Inte en skjorta med slips eller kavaj i sikte.

I Sverige kan man i mindre tjusiga sammanhang se vissa killar som kommer med skjorta och slips (lite si och så med kavajen). Här är det vad en stor del av män har dagligen, iallafall alla som är inom affärsvärlden, advokater och många egna-företagare av olika slag, försäljare etc. Därför klär de ner sig när det är fest. I Sverige jobbar ju väldigt många inom offentlig sektor, samt att det är mer avslappnat på en mängd privata företag, och då blir en fest en chans att klä upp sig. Intressant skillnad iallafall!

Alla flyttar i juni

Foto: eastcoastmom

Skolan slutar om några dagar och nu packar flera av våra vänner sina flyttlådor. De ska flytta tillbaka till Sverige, eller vidare i världen. Långväga flyttar är ganska enkla, man kontrakterar ett flyttföretag som sedan tar hand om i princip allt. Packningen går snabbt och effektivt och sen in i nån stor container som lastas på stort fartyg.

Been there done that, våra möbler har flyttat tre gånger över Atlanten.

Den här gången är vi kvar, kanske för alltid, och det känns tråkigt att bli lämnade kvar. Men ändå spännande, för jag har ingen längtan till Sverige.

Corpus Cristi 2007

Igår var det Corpus Cristi här i Brasilien. En av de viktigaste högtids dagarna i den katolska Kyrkan.
Denna dagen så dekorerar man vissa gator utöver hela staden. Varje katolsk kyrka gör det så det blir en del. Det är otroligt fint och det varierar från år till år och från kyrka till kyrka. Folk går upp i ottan, jätte tidigt för at börja dekorera för nsäta dag.
Och sen så förstörs allt när de går över den fina dekoreringen.

Jag gillade denna bilden med barnen på, barnen är trots allt vår framtid. En gång var det vi, nu är det våra barn.



Flera bilder finns att se på Brazilian Linda.

Språk

I helg råkade jag prata franska med dottern. Åh hjälp!!! Jag har lovat mig själv att INTE prata något annat språk förutom svenska med barnen .Detta för att de ska lära sig svenskan. Det har fungerat jättebra hittills, men i helg hade dottern en kompis hem och då pratade jag med dem bägge två och helt plötligt kom jag på att jag haft en franskt samtal med dottern! Usch! För mig är det viktigt att vara konsekvent och inte blanda. Men jag fortsätter jobba på att barnen ska prata bra svenska....

Ett radioprogram om längtan

För två veckor sen hittade jag en bok* på Target (som är som Ålhéns ungerfär). Den var skriven av en svenska, men skriven på engelska. Jag tyckte mycket om boken och sökte på nätet efter mer fakta om författaren. Hade hon kanske skrivit fler böcker?

Då hittade jag en länk till ett sommarprogram från förra året och klickade igång det där jag satt vid datorn och googlade.

Efter några minuter släppte mina fingrar tangentbordet och jag satt istället alldeles stilla och bara lyssnade...

Linda Olsson, också en utlandsmamma om än med med nu vuxna barn, bosatt i Nya Zealand, pratade rakt in i hjärtat om hur det är att vara långt borta och längta "hem". Vad nu "hem" betyder... Precis på pricken alla de tankar och funderingar och klurande som hela huvudet är fullt av i perioder, uttryckt med perfekta ord och med en underbar röst...

Du kan lyssna på programmet genom att klicka här.

*Boken heter Astrid and Veronika, på svenska "Nu vill jag sjunga dig milda sånger".