För två veckor sen hittade jag en bok* på Target (som är som Ålhéns ungerfär). Den var skriven av en svenska, men skriven på engelska. Jag tyckte mycket om boken och sökte på nätet efter mer fakta om författaren. Hade hon kanske skrivit fler böcker?
Då hittade jag en länk till ett sommarprogram från förra året och klickade igång det där jag satt vid datorn och googlade.
Efter några minuter släppte mina fingrar tangentbordet och jag satt istället alldeles stilla och bara lyssnade...
Linda Olsson, också en utlandsmamma om än med med nu vuxna barn, bosatt i Nya Zealand, pratade rakt in i hjärtat om hur det är att vara långt borta och längta "hem". Vad nu "hem" betyder... Precis på pricken alla de tankar och funderingar och klurande som hela huvudet är fullt av i perioder, uttryckt med perfekta ord och med en underbar röst...
Du kan lyssna på programmet genom att klicka här.
*Boken heter Astrid and Veronika, på svenska "Nu vill jag sjunga dig milda sånger".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag lyssnade på programmet (flera gånger faktiskt) för någon vecka sedan efter ett att du hade tipsat om det tidigare. Det var så vackert och väckte många tankar och igenkännanden hos mig. Speciellt skillnaden mellan längtan och saknad berörde mig. Jag tror att jag ibland saknar att bo i Sverige, men jag längtar inte. Jag har utvandrat, även mentalt, och jag kommer inta att flytta tillbaka.
Jag ska läsa boken också. En väldigt intressant sak som Linda Olsson tar upp i programmet är att hon skrev sin bok på engelska och inte på svenska och att hon inte ville översätta den själv. Hon nämner att hennes längtan inte kan uttryckas på svenska, att orden känns annorlunda på svenska och engelska. Det kan jag också känna igen. Jag tycker att det är lättare att vara emotionell på engelska eftersom det inte ligger lika nära som svenskan och jag inte riktigt har samma känsla för det. När jag talar svenska censurerar jag mig själv och är mer medveten om jag låter pretentiös eller fånig. På engelska känner jag inga spärrar och tycker bara att det är roligt att utforska språkets alla möjligheter att uttrycka ett brett känsloregister.
Skicka en kommentar