Om du planerar att åka till södra Florida på semester och funderar över sevärdheter så kommer här några tips:
Tourism in Miami - tips om hotell, sevärdheter, restauranger, shoppingcenter mm.
Om man vill se Miami eller Fort Lauderdale från sjösidan, finns en hel del att välja på. Några förslag är Island Queen Cruises , Miami Duck Tours , eller varför inte åka vattenbussen i Fort Lauderdale? Den turen brukar vi ta med vänner och familj som kommer till oss och hälsar på och det brukar vara mycket uppskattat.
Om du vill se riktiga, vilda alligatorer och inte de övergödda, feta lunsarna på djurparkerna, ska du absolut åka till Everglades och åka en tur med en sk. airboat (jag vet faktiskt inte vad det heter på svenska). Några förslag är Florida Everglades Private Airboat Tours eller Billie Swamp Safari, men det finns många andra företag att välja mellan, allt beroende på hur mycket pengar och tid man vill spendera. Ett tips är dock att ta detta om man är här när det är någorlunda svalt, för på sommaren ligger alligatorerna djupt nere i vattnet för att få svalka och du kan lägga ner dyra pengar på en fyratimmars-tur och inte se så mycket som en alligatorstjärt och det ska jag säga er mina vänner, är SURT!
Bra djurparker är Miami MetroZoo, Miami Seaquarium, Parrot Jungle Island eller Monkey Jungle.
Om man vill gå på museum och har barnen med sig kan man gå till Miami Childrens Museum, eller till Fort Lauderdale Museum of Discovery and Science.
På sidan IgoUgo listar medlemmarna sina bästa tips. Här finns massor att kika på, vare sig man ska åka till Fort Lauderdale ,Miami eller kanske Orlando.
Om ni ska vara i Orlando så finns det också mycket skojigt att göra:
Disney World förstås, det går ju knappt att undvika... ;o)
Universal Studios får man inte heller missa, det här är lite mer för de större barnen.
Kennedy Space Center, Cypress Gardens, Wonder Works, Medieval Times, Pirates Dinner Adventure och Dolly Partons Dixie Stampede är andra förslag på saker att se och göra när man är i Orlandotrakten.
Om ni ska vara i västra Florida, i Tampa Bay-trakten, finns också några kul attraktioner att besöka:
Busch Gardens och Adventure Islands är säkra kort här.
Vad man dock måste komma ihåg är att kolla öppettider och sådant noggrant innan man åker, speciellt för vattenparkerna eftersom de flesta inte har öppet på vintern.
Det här inlägget fanns på min egen hemsida för en tid sedan men kan kanske även passa här om intresse finns. :o)
lördag 19 januari 2008
lördag 5 januari 2008
Sweden versus France; lesson 1.
Snart nio âr nu som jag har bott i frankrike och jag funderar inte längre pâ vad som är typiskt franskt. Jag är integrerad !Egentligen sâ har det tagit mycket tid och energi att sätta mig in i den franska samhället som är ganska komplicerat. Det är därför jag nu tillâter mig att konstatera skillnaderna mellan de tvâ länderna. Ur mitt perspektiv.
Jag börjar med bilen.
Fransmännen tror att de är professionella rallyförare när de glider in bakom ratten pâ sin Peugeot 206. De ser ett rödljus men kör i samma hastighet och tänker att det säkerligen kommer att bli grönt när de kommer fram. Bromsfabrikanterna gnuggar händerna av förtjusning. De respekterar aldrig att hâlla ett visst avstând mellan bilarna ; ju närmare desto bättre ! Ibland har jag en känsla av att köra radiobil. Fransmännen älskar sina biltutor ocksâ. Om du begâr ett minsta fel i trafiken blir du genast tillrättavisad av en tuta, oftast ackompagnerad av en mindre sympatisk gest. Och hur dom parkerar ! De är mästare i fickparkering och kan snyggt glida in bilen med en marginal pâ tvâ centimeter. Jag har flera gânger sett folk parkera bilen i vinkeln av en vägkorsning med motorhuven pâ ett övergângsställe. Nâgot jag ocksâ har lagt märke till är att trottoaren oftast används som parkering istället för en väg av gângtrafikanterna. Det är därför man alltid mâste gâ i sicksack och med barnvagn blir övningen nästan militärisk.
Svenska rallyt existerar men den genomsnittlige svensken kör som en fransk pensionär ; försiktigt och med ett absolut respekterande av trafikreglerna. Maximumhastigheten pâ en svensk motorväg är 110km/t. I verkligheten mindre eftersom svenska vägar oftast är förstörda av tjälskott. Svenskarna har framförhâllning. När de närmar sig rödljus sâ förbereder de sig mentalt för att bromsa, de avväger avstândet och bromsar. Framförallt pâ vintern annars gäller avâkning. Det bästa är att motorbromsa som lângtradarchaffisarna gör när de kör i neförsbacke i de franska alperna. Min man förstod ganska snabbt första gângen han körde i sverige att hâlla avstândet till framvarande bil. Regeln är att om du kör pâ en väg med bara en fil i vardera körriktningen sâ mâste du köra närmare bilen framför dig sâ att den personen förstâr att du vill köra om, dâ kör han ât sidan sâ att du kan köra om. Fatta min mans förvâning när han körde som alla fransoser gör och alla bilar som började bre ut sig som en solfjäder framför honom.
Jag börjar med bilen.
Fransmännen tror att de är professionella rallyförare när de glider in bakom ratten pâ sin Peugeot 206. De ser ett rödljus men kör i samma hastighet och tänker att det säkerligen kommer att bli grönt när de kommer fram. Bromsfabrikanterna gnuggar händerna av förtjusning. De respekterar aldrig att hâlla ett visst avstând mellan bilarna ; ju närmare desto bättre ! Ibland har jag en känsla av att köra radiobil. Fransmännen älskar sina biltutor ocksâ. Om du begâr ett minsta fel i trafiken blir du genast tillrättavisad av en tuta, oftast ackompagnerad av en mindre sympatisk gest. Och hur dom parkerar ! De är mästare i fickparkering och kan snyggt glida in bilen med en marginal pâ tvâ centimeter. Jag har flera gânger sett folk parkera bilen i vinkeln av en vägkorsning med motorhuven pâ ett övergângsställe. Nâgot jag ocksâ har lagt märke till är att trottoaren oftast används som parkering istället för en väg av gângtrafikanterna. Det är därför man alltid mâste gâ i sicksack och med barnvagn blir övningen nästan militärisk.
Svenska rallyt existerar men den genomsnittlige svensken kör som en fransk pensionär ; försiktigt och med ett absolut respekterande av trafikreglerna. Maximumhastigheten pâ en svensk motorväg är 110km/t. I verkligheten mindre eftersom svenska vägar oftast är förstörda av tjälskott. Svenskarna har framförhâllning. När de närmar sig rödljus sâ förbereder de sig mentalt för att bromsa, de avväger avstândet och bromsar. Framförallt pâ vintern annars gäller avâkning. Det bästa är att motorbromsa som lângtradarchaffisarna gör när de kör i neförsbacke i de franska alperna. Min man förstod ganska snabbt första gângen han körde i sverige att hâlla avstândet till framvarande bil. Regeln är att om du kör pâ en väg med bara en fil i vardera körriktningen sâ mâste du köra närmare bilen framför dig sâ att den personen förstâr att du vill köra om, dâ kör han ât sidan sâ att du kan köra om. Fatta min mans förvâning när han körde som alla fransoser gör och alla bilar som började bre ut sig som en solfjäder framför honom.
tisdag 4 december 2007
Över min döda kropp!
Så sa jag varenda gång ordet "plastgran" nämndes i mitt föräldrahem. Vid jul skulle det vara en riktig gran, annars kunde det vara.
Så här i efterhand förstår jag varför mamma förordade en plastgran varje år. En gran barrar, det är den hårda verkligenheten. Man hittar barr i heltäckningsmattan ända fram till midsommar. Man vattnar den rackaren två gånger om dagen, och trots sockerbitar och andra hokus-pokusmetoder barrar granen ändå från dag ett.
Nu i vårt nya hemland har jag äntligen skådat ljuset: plastgran är grejen mina vänner, och så är det.
Man köper den och behöver inte göra det någon mer gång. Jag undrar varifrån de där granarna som de står och säljer utanför Publix kommer, det måste vara långt härifrån i alla fall. Jag tvivlar på att det växer ett endaste barrträd i hela Florida.
En plastgran är alltid perfekt - grenarna är lika långa på bägge sidor och man behöver inte ägna en tanke åt vilket håll som måste stå inåt väggen för grenarna där är korta/krokiga/allmänt fula.
Plastgranen kommer komplett med ljusen fastsatta, bara att plugga i väggen och vips! så lyser den så fint med sina 800+ ljus. För här snackar vi inte om en ljusslinga med tjugo ljus inte, nej ju fler små ljus desto bättre!
Eftersom avsaknaden av kyla och snö här i Florida försvårar själva "julkänsloinfinnandet" gör folk sitt bästa för att ordna det på annat sätt. Man sätter upp ljusslingor på sitt hus. Man har uppblåsbara tomtar och snögubbar i trädgården och man sätter upp sin gran den första december. Senast.
Sätter du upp en riktig gran den första december kan du lita på att den inte är jättefin när julafton närmar sig, men plastgranen står där så stolt med alla barren kvar.
När man är klar med julen plockar man isär sin gran och krånglar ner i kartongen igen. Praktiskt.
Men, jag måste ju erkänna att det finns inget som slår känslan och doften av en riktig julgran, hur hur bra och praktisk en plastgran än är.
Så här i efterhand förstår jag varför mamma förordade en plastgran varje år. En gran barrar, det är den hårda verkligenheten. Man hittar barr i heltäckningsmattan ända fram till midsommar. Man vattnar den rackaren två gånger om dagen, och trots sockerbitar och andra hokus-pokusmetoder barrar granen ändå från dag ett.
Nu i vårt nya hemland har jag äntligen skådat ljuset: plastgran är grejen mina vänner, och så är det.
Man köper den och behöver inte göra det någon mer gång. Jag undrar varifrån de där granarna som de står och säljer utanför Publix kommer, det måste vara långt härifrån i alla fall. Jag tvivlar på att det växer ett endaste barrträd i hela Florida.
En plastgran är alltid perfekt - grenarna är lika långa på bägge sidor och man behöver inte ägna en tanke åt vilket håll som måste stå inåt väggen för grenarna där är korta/krokiga/allmänt fula.
Plastgranen kommer komplett med ljusen fastsatta, bara att plugga i väggen och vips! så lyser den så fint med sina 800+ ljus. För här snackar vi inte om en ljusslinga med tjugo ljus inte, nej ju fler små ljus desto bättre!
Eftersom avsaknaden av kyla och snö här i Florida försvårar själva "julkänsloinfinnandet" gör folk sitt bästa för att ordna det på annat sätt. Man sätter upp ljusslingor på sitt hus. Man har uppblåsbara tomtar och snögubbar i trädgården och man sätter upp sin gran den första december. Senast.
Sätter du upp en riktig gran den första december kan du lita på att den inte är jättefin när julafton närmar sig, men plastgranen står där så stolt med alla barren kvar.
När man är klar med julen plockar man isär sin gran och krånglar ner i kartongen igen. Praktiskt.
Men, jag måste ju erkänna att det finns inget som slår känslan och doften av en riktig julgran, hur hur bra och praktisk en plastgran än är.
torsdag 11 oktober 2007
Min vardag – då och nu
Jag satt i bilen, med två hungriga barn, på väg från köpcentrat där det åkts karusell och köpts 7-årspresent. En vanlig onsdag i en hemmamammas liv. Då hörde jag det på radion. Nobels kemipris hade tilldelats Gerhard Ertl. Plötsligt förflyttades jag nästan 10 år tillbaka i tiden. Ertl är gurun inom den kemiska ytfysikens värld (jo, jag tycker att det är fysik jag sysslat med – har inte läst ett enda högskolepoäng i kemi!). Jag vet inte hur många av hans artiklar jag läst, men en del av mitt avhandlingsarbete byggde vidare på hans upptäckter/idéer. Många timmar iklädd vit labrock vid UHV-maskinen kallad Ultek. Alla trevliga doktorandkollegor, undervisningen, sputtring, förångning, onsdagsmöten och fredagskakor, artikelskrivande,... nostalgi!
När vi kom hem från köpcentrat, var jag tvungen att kasta mig på datorn, för att kolla att jag fattat rätt, och för att tala om hur nöjd jag var! Se’n var det bara att återvända till nutiden med lunchlagande, körande till dansen, biblioteksbesök, inomhus-lekparks-vaktande av två 4-åringar och 7-årsuppvaktande,... mötet med förr var ett minne blott.
PS Nej, det är varken en hund eller chokladbitar, det är palladium på magnesiumoxid. Det ena är ett TEM-foto, det andra en AFM-bild.
lördag 8 september 2007
Minns ni...
...tiden när man blev glad av det lilla ljudplinget och den lilla grafiska symbolen för brev som kom upp nere i högra hörnet av undre ramen (i Windows, vid användande av outlook) på skärmen?
Nu är ju chansen att det bara är mail om "penis enlargment", royal casino eller fantastiska piller alltför stor för att man ska kunna glädja sig.
VET att jag borde studera möjligheterna att lägga in nåt filter, men ids inte.
Vet att jag borde byta mailadress eftersom den jag nu använder är sex år gammal.
Men, mitt förnam.efternamn@gmail.com är upptaget, och därför ids jag inte göra det heller.
Snälla förnamn. efternamn(som överensstämmer så exakt med mitt)@gmail.com, kan inte jag få det av dig?
Nu är ju chansen att det bara är mail om "penis enlargment", royal casino eller fantastiska piller alltför stor för att man ska kunna glädja sig.
VET att jag borde studera möjligheterna att lägga in nåt filter, men ids inte.
Vet att jag borde byta mailadress eftersom den jag nu använder är sex år gammal.
Men, mitt förnam.efternamn@gmail.com är upptaget, och därför ids jag inte göra det heller.
Snälla förnamn. efternamn(som överensstämmer så exakt med mitt)@gmail.com, kan inte jag få det av dig?
torsdag 2 augusti 2007
Service!?
om man ringer till Caisse nationale des presentations familiales (stället där man ansöker om barnbidrag) så möts man av följande meddelande på telefonsvararen. "Eftersom det är så många som ringer till oss så har vi slutat svara i telefon, om ni har några frågor kan ni skriva till oss eller besöka oss" daaaahhhhh....................................
torsdag 5 juli 2007
Kund tjänst
Dagens lektion -
Skadar aldrig att gå direkt till toppen!
Med tanke på mina upplevelser med diverse flygbolag och deras partners nedan, hur länge customer relations människorna fortsatte att peka finger på varandra och inte ha tillräckligt med personal att svara på frågor överhuvudtaget - ja då bestämde jag mej för att försöka något annat. Fick upp ett namn på SAS Informations Direktör, Senior VP. Ringde. Han svarade minsann i telefon! På andra ringningen dessutom!
Fick min välberättigade ursäkt, och dessutom sa han att han ska hitta på något annat också för att lindra min smärta så att säja.
Där ser man.
Skadar aldrig att gå direkt till toppen!
Med tanke på mina upplevelser med diverse flygbolag och deras partners nedan, hur länge customer relations människorna fortsatte att peka finger på varandra och inte ha tillräckligt med personal att svara på frågor överhuvudtaget - ja då bestämde jag mej för att försöka något annat. Fick upp ett namn på SAS Informations Direktör, Senior VP. Ringde. Han svarade minsann i telefon! På andra ringningen dessutom!
Fick min välberättigade ursäkt, och dessutom sa han att han ska hitta på något annat också för att lindra min smärta så att säja.
Där ser man.
lördag 30 juni 2007
Årliga resan till Sverige
Jaha, så har man då kommit tillbaka till USA efter två och en halv UNDERBARA soliga veckor i paradiset vid havet i Täfteå, Västerbotten. Midsommar, surströmming, bad i havet, det var som en dröm....om jag räknar bort två dygn....
Det där med att resa ensam med två småttingar, en på 23 månader och en på 4,5 år, det kan ju aldrig direkt vara vilsamt, men herre min je.....vad hade jag gjort för att förtjäna detta?
Resan över: Båda barnen drabbades av diarre. För lillskuttan den där varianten som då inte stannar kvar i en blöja. Super fräscht. Verkligen. Fick en gång ringa på hjälp inifrån toan, ungen med rumpan i tvättfatet, morsan som febrilt försöker torka upp det värsta som sprayat över skötbord, toalett etc...uhm....excuse me, could you go to seat 32D and grab an extra diaper out of my backback please? Nåväl. Tyckte väl då att man borde ha gjort bort det värsta liksom, hel coolt snackade man om hur lätt det skulle kännas på återvägen.
Jo Tjena. Flög från Umeå. Fick veta att en policy ändrats för ett par dagar sen - skulle inte kunna checka in bagaget direkt från Umeå till Portland, måste släpa det från domestic till international. Ja ja. Tur att man är superwoman för den lilla promenden. Satt sen 30 min på Alvik innan vi lyfte. Började svettas lite lätt....skulle bara ha två timmar på Arlanda...kom iallafall fram tillslut och körde styrke träningen med vagn och två tunga väskor, kom fram till bagage inlämningen. "Var är er biljett från Denver till Portland då"? Lång historia kort så hade SAS partner ställt in den flyg delen från Chikago till Portland som vi var bokade på, och SAS hade lyckats med att varken meddela mej om detta, eller skicka mej en ny biljett.
"Nåväl, ni måste flyga en extra sträcka till Denver, men vi kan inte ge er boarding pass för detta, prata bara med dom i Chikago du". Skulle ha sagt något redan då, men tänkte att det skulle nog ordna sej. Väl i Chikago, efter en timme i kö hos United då dom föreslog att jag borde gå och prata med SAS för det var ju deras fel, och vi kan minsann inte ge dej ett boarding pass för du har ju ingen biljett för denna sträckan....vi kan ju säja att det blev lite hetsigt samtal, och jag fick ett boarding pass tillslut.
Kunde det ha varit mycket värre?
Det där med att resa ensam med två småttingar, en på 23 månader och en på 4,5 år, det kan ju aldrig direkt vara vilsamt, men herre min je.....vad hade jag gjort för att förtjäna detta?
Resan över: Båda barnen drabbades av diarre. För lillskuttan den där varianten som då inte stannar kvar i en blöja. Super fräscht. Verkligen. Fick en gång ringa på hjälp inifrån toan, ungen med rumpan i tvättfatet, morsan som febrilt försöker torka upp det värsta som sprayat över skötbord, toalett etc...uhm....excuse me, could you go to seat 32D and grab an extra diaper out of my backback please? Nåväl. Tyckte väl då att man borde ha gjort bort det värsta liksom, hel coolt snackade man om hur lätt det skulle kännas på återvägen.
Jo Tjena. Flög från Umeå. Fick veta att en policy ändrats för ett par dagar sen - skulle inte kunna checka in bagaget direkt från Umeå till Portland, måste släpa det från domestic till international. Ja ja. Tur att man är superwoman för den lilla promenden. Satt sen 30 min på Alvik innan vi lyfte. Började svettas lite lätt....skulle bara ha två timmar på Arlanda...kom iallafall fram tillslut och körde styrke träningen med vagn och två tunga väskor, kom fram till bagage inlämningen. "Var är er biljett från Denver till Portland då"? Lång historia kort så hade SAS partner ställt in den flyg delen från Chikago till Portland som vi var bokade på, och SAS hade lyckats med att varken meddela mej om detta, eller skicka mej en ny biljett.
"Nåväl, ni måste flyga en extra sträcka till Denver, men vi kan inte ge er boarding pass för detta, prata bara med dom i Chikago du". Skulle ha sagt något redan då, men tänkte att det skulle nog ordna sej. Väl i Chikago, efter en timme i kö hos United då dom föreslog att jag borde gå och prata med SAS för det var ju deras fel, och vi kan minsann inte ge dej ett boarding pass för du har ju ingen biljett för denna sträckan....vi kan ju säja att det blev lite hetsigt samtal, och jag fick ett boarding pass tillslut.
Kunde det ha varit mycket värre?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)