IKEA - en svensk oas i utlandet

När jag åker förbi det stora blåa huset med stora gula bokstäver kommer en speciell känsla krypande. En slags stolthet och en konstigt känsla av "hemma". Nu är det inte vårt hus som är blått utan det är IKEA jag pratar om. Denna lilla oas för oss i utlandet.

Det är en speciell känsla att gå där och inse att alla namn är svenska. Det finns tom Å Ä och Ö! Man fnissar lite åt dem som försöker uttala alla dessa namn som är så vanliga för oss men helt okända för dem. Vet de att Öland är en ö? Vet de att Vättern är en sjö? Jag hoppas att de vet att Stockholm är Sveriges huvudstad ;)

Men det absolut bästa med IKEA är deras Swedish food market som finns utanför kassorna. Vad som säljs varierar lite från land till land, men här i Holland kan man tex köpa: köttbullar, gräddsås, lingonsylt, dillchips, olika kakor, gravad lax, olika sylter, sill mm Detta finns alltid i butiken och i augusti säljs även kräftor. Till jul får de in tex julskinka, glögg, julknäcke mm. De brukar titta konstigt när jag lassar upp mina varor för att betala för det brukar bli ganska mycket och jag tror nästan att holländarna brukar hålla sig till ett par artiklar.

IKEA är väldigt populärt här, ja över hela världen skulle jag tro. Bara antalet IKEA bevisar detta. I Sverige finns 17 stycken IKEA och här i Holland finns 12. Nu har Holland iofs lite fler invånare än Sverige, men det är ungefär 13 gånger mindre till ytan.

Vi var till IKEA idag och jag berättar för min son att IKEA kommer från Sverige precis som mamma. Han fnissar och säger: Vad konstigt mamma!

Mormor & Bastien

Min familj hade hand om Bastien förra sommaren. Han stannade bl a tre veckor hos mormor & morfar. Han hade jätteroligt. Det var obligatoriskt att âka till klipporna varje dag och kasta sten i havet.

Till er UFO´s i cyberrymden

Mitt första inlägg blir en kärleksförklaring till alla er här inne.

Jag hittade den här lilla gruppen för fyra âr sedan, dâ jag hade slutat jobba för att bli hemmamamma pâ heltid. Innan dess använde jag mest Internet i jobbet, men nu hittade jag plötsligt en grupp andra utlandsmammor att utbyta funderingar och erfarenheter med. Livet som smâbarnsmamma blev ganska mycket lättare och roligare!

Förr hade jag bara mina spanska kompisar att frâga - nu kunde jag diskutera barnuppfostran, kulturkrockar och skolproblem, frâga hur man fixar papper frân svenska myndigheter eller en fiskdamm till ett kalas och vara nostalgisk vid jultid eller när sommaren börjar komma. Jag behövde inte känna mig annorlunda längre, utan helt normal - i UFO-världen!

Fast det med normalt är kanske inte helt säkert. Jag har sällan skrattat sâ mycket som när en del berättade om sina tvângstankar. Har jag suttit och diskuterat sjukvârden med en bunt knäppgökar som kniper med târna när de kör förbi stolpar eller drar inbillade gummiband efter sig??

Bland alla koppar kaffe och allt fnittrande, har det ocksâ blivit en hel del allvar. Vi har svurit över okänsliga män, inkompetenta läkare, strikta lärare och elaka svärmödrar. Det är skönt att veta att det finns en hel kunskapsbank där ute, eller bara öron som lyssnar. Tillsammans är vi kloka (och det vi inte vet, kan Eva hitta pâ nätet...) Jag har träffat mânga av er, men även er andra tycker jag att jag "känner" pâ avstând. Samtidigt är det spännande att kunna ta del av er vardag i sâ olika delar av världen. Pâ sätt och vis har jag ocksâ jobbat pâ zoo i Australien, vickat som lärare i Smâland och fött barn i UK.

Frân mitt lilla soliga hörn i världen kan jag bara säga: ¡Olé Ufos!

¿Tjurfäktning?

Nej, tjurfäktning är INTE stort i Katalonien. Det har till och med lagts fram förslag i länsparlamentet att förbjuda traditionen, och djurrättsaktivister propagerar ofta mot - och framhäver att det är djurplågeri.

Då och då, när det är tjurfäktning i någon stad i Spanien (för egentligen är det mest bara under varje stad eller bys årliga "fiesta" som det är tjurfäktningar, det är ingen "liga" som i fotboll) kan man se sändningar från spanska statstelevisionen från evenemang.

Förutom detta har jag bott snart sex år i Barcelona och i princip aldrig mött fenomenet här. Därför fotade jag en affish på en bar jag var på idag, en affish för tjurfäktning på Barcelona-arenan Monumental. Baren ligger på andra sidan stan, vet inte om de tjurfäktningsintresserade barcelonaborna kanske bor åt det hållet...

Underbar vårmorgon

Idag var det en sådan där underbar morgon att börja dagen med. Vaknade kvart i 5 av att fåglarna kvittrade för fullt ute. Det började redan att ljusna. Resten av familjen sov så gott i deras sängar.
For iväg med bilen mot jobbet. Himlen skiftade i rött/orange och det var ganska varmt ute. En tvättbjörn skuttade över vägen, på väg hem till sig, antar jag. Såg kanada gäss som flög. Det är ett riktigt vårtecken, samtidigt som det är ett hösttecken när de flyger från oss...
Kom till jobbet och tog en liten joggingrunda bland en massa fina träd och hus. Löven har nu slagit ut och vissa blommar.
Nu har jag haft min frukost och är redo för en ny arbetsdag...

Desperate Housewives

Jag följer inte serien, men såg några avsnitt när det började gå härnere. För nån dag sedan var det dock det minst dåliga som jag lät stå och mala när jag städade undan disken i köket efter middagen. Ganska typiskt och förusägbart, den mörka (från Melrose Place) är skärrad över sonens diverse homosexuella utsvävningar. Den pimpinetta mörka (Longoria heter hon väl) blir bestört över att maken som hon har separerat från kommer hem och tydligen genom någon liten passus i rättsprocessen visst kan bo där och komma och störa och ev kanske kissa i hennes och vänninornas kaffe (jag har sett mycket värre saker IRL då maken är advokat, verkligheten överträffar ibland dikten med hästlängder). Men, sen hajjar jag till. Maken till den blonda, utmattade med massor av barn, hon som ser äldst ut av dem alla, är det inte....ja, en från....är det Beverly Hills? En pojke, en tonåring, den där ljusa, kompis till Brandon som väl var den man skulle tycka var söt, bror till tjejen som sen var med i nåt häxprogram, men den här ljusa, Steve? (jag är dålig på namn). Jag kanske är helt ute och cyklar dessutom. OM det är Steve så går ju inte det. Han är ju för ung för att vara en sån där nästan medelålders man i en serie nu. Beverly Hills gick ju ganska nyss. Eller hur?

Treåringar i skolan ?

I helgen är presidentvalet i Frankrike avklarat för de närmaste fem åren. Läste igår att en av kandidaterna förordar obligatorisk skola från tre års ålder. Hela mitt svenska jag protesterade ! Sedan tänkte jag till. Skulle gissa att 98% av de franska tre-åringarna går i förskolan i vilket fall som helst, men eftersom den inte är obligatorisk, känns det som om det är lätt för ”dem som sitter på pengarna” att dra in på kvalitén. Exempel :

I lillasysters skola blev läraren för den ”lilla klassen” (3-åringar) sjukskriven under sin tvillinggraviditet. Under fyra veckor sattes ingen vikarie in (av ekonomiska skäl fanns det ingen att tillgå). Det innebar att plötsligt hade de två kvarvarande lärarna drygt 40 barn vardera i sina klasser. Barn i åldrarna 3-5 år ! Lärarna fick noll stöd av sin överordnade, som bara kallt konstaterade ”Ni jobbar på en statlig skola, vi måste ta emot alla barn som vanligt, så le och gör ert jobb !” samt ”Är inte föräldrarna nöjda, får de väl låta bli att skicka barnen till skolan !”. Hur lätt är det om man jobbar ? Har man blivit lovad en plats i skolan, är det väl stor chans att man organiserat livet efter det. Till slut kom det en vikarie. Barnen gillade honom. Tyvärr fick han bara stanna i åtta veckor, innan han skickades ut på andra äventyr och en ny vikarie dök upp. Hur kan man behandla tre-åringar så ?

Min tre-åring hamnade i höstas som yngsta (och minsta) barn i mellanklassen. Det förvånade mig en del, men jag är idag tacksam över det. Hon pratar fortfarande inte med de vuxna i skolan och skulle troligen ha blivit helt omöjlig att lämna i skolan, om hon tvingats byta lärare hela tiden. Nu hade hon alltför många klasskamrater under några veckar, men åtminstone samma lärare och klassrum.

Jag har alltså sett hur fort en bra och barnvänlig skola kan ramla ner i en svacka, utan att just den skolan kan göra särskilt mycket åt det, eftersom ansvaret ligger ”högre upp”. För att förhindra att någon avsäger sig ansvaret, kanske obligatorisk förskola för tre-åringar är bra ? Om man tillåter en viss flexibilitet i systemet. För det betyder väl inte att alla tre-åringar måste gå i skolan kl.9.00 – 16.30 fyra dagar i veckan + somliga lördagsförmiddagar ?...

Att köpa glass

Idag när jag var ute och tog en kaffe föll blicken på Frigos glassaffisch. Frigo är motsvarigheten till GB-glass här i Katalonien (och i resten av Spanien med). Katalanerna äter inte så mycket glass. Och den äts på sommaren, och framförallt av barn. Om man går fram i vanlig svensk stil och studerar affischen med alla olika glassorterna, är chansen stor att den glass man valt inte finns. Och det är ingen big deal.

I Sverige minns jag hur det alltid fanns alla sorter på de ställen som sålde GB-glass, och om det tillfälligtvis blev slut på någon sort skrevs genast en lapp på affischen så man skulle veta. Numera är det ganska likriktat, här är Magnum och alla dess varianter stort, även Calippo, Cornetto, Sandwich och Solero känns igen från det svenska GB-sortimentet.

Här äter vuxna mest glass som efterrätt. På sommaren. Man ser nästan aldrig några katalanska vuxna människor gå omkring på stan ätandes en Frigo-glass. Däremot utmärker sig ofta svenska turister på det sättet. Inte heller är det någon stor affär när "årets nya sorter" presenteras. Inga recensioner i tidningarna om det inte. Men, så säljs ju inte heller varken 88:an eller Daimstrut här...