Om du planerar att åka till södra Florida på semester och funderar över sevärdheter så kommer här några tips:
Tourism in Miami - tips om hotell, sevärdheter, restauranger, shoppingcenter mm.
Om man vill se Miami eller Fort Lauderdale från sjösidan, finns en hel del att välja på. Några förslag är Island Queen Cruises , Miami Duck Tours , eller varför inte åka vattenbussen i Fort Lauderdale? Den turen brukar vi ta med vänner och familj som kommer till oss och hälsar på och det brukar vara mycket uppskattat.
Om du vill se riktiga, vilda alligatorer och inte de övergödda, feta lunsarna på djurparkerna, ska du absolut åka till Everglades och åka en tur med en sk. airboat (jag vet faktiskt inte vad det heter på svenska). Några förslag är Florida Everglades Private Airboat Tours eller Billie Swamp Safari, men det finns många andra företag att välja mellan, allt beroende på hur mycket pengar och tid man vill spendera. Ett tips är dock att ta detta om man är här när det är någorlunda svalt, för på sommaren ligger alligatorerna djupt nere i vattnet för att få svalka och du kan lägga ner dyra pengar på en fyratimmars-tur och inte se så mycket som en alligatorstjärt och det ska jag säga er mina vänner, är SURT!
Bra djurparker är Miami MetroZoo, Miami Seaquarium, Parrot Jungle Island eller Monkey Jungle.
Om man vill gå på museum och har barnen med sig kan man gå till Miami Childrens Museum, eller till Fort Lauderdale Museum of Discovery and Science.
På sidan IgoUgo listar medlemmarna sina bästa tips. Här finns massor att kika på, vare sig man ska åka till Fort Lauderdale ,Miami eller kanske Orlando.
Om ni ska vara i Orlando så finns det också mycket skojigt att göra:
Disney World förstås, det går ju knappt att undvika... ;o)
Universal Studios får man inte heller missa, det här är lite mer för de större barnen.
Kennedy Space Center, Cypress Gardens, Wonder Works, Medieval Times, Pirates Dinner Adventure och Dolly Partons Dixie Stampede är andra förslag på saker att se och göra när man är i Orlandotrakten.
Om ni ska vara i västra Florida, i Tampa Bay-trakten, finns också några kul attraktioner att besöka:
Busch Gardens och Adventure Islands är säkra kort här.
Vad man dock måste komma ihåg är att kolla öppettider och sådant noggrant innan man åker, speciellt för vattenparkerna eftersom de flesta inte har öppet på vintern.
Det här inlägget fanns på min egen hemsida för en tid sedan men kan kanske även passa här om intresse finns. :o)
lördag 19 januari 2008
lördag 5 januari 2008
Sweden versus France; lesson 1.
Snart nio âr nu som jag har bott i frankrike och jag funderar inte längre pâ vad som är typiskt franskt. Jag är integrerad !Egentligen sâ har det tagit mycket tid och energi att sätta mig in i den franska samhället som är ganska komplicerat. Det är därför jag nu tillâter mig att konstatera skillnaderna mellan de tvâ länderna. Ur mitt perspektiv.
Jag börjar med bilen.
Fransmännen tror att de är professionella rallyförare när de glider in bakom ratten pâ sin Peugeot 206. De ser ett rödljus men kör i samma hastighet och tänker att det säkerligen kommer att bli grönt när de kommer fram. Bromsfabrikanterna gnuggar händerna av förtjusning. De respekterar aldrig att hâlla ett visst avstând mellan bilarna ; ju närmare desto bättre ! Ibland har jag en känsla av att köra radiobil. Fransmännen älskar sina biltutor ocksâ. Om du begâr ett minsta fel i trafiken blir du genast tillrättavisad av en tuta, oftast ackompagnerad av en mindre sympatisk gest. Och hur dom parkerar ! De är mästare i fickparkering och kan snyggt glida in bilen med en marginal pâ tvâ centimeter. Jag har flera gânger sett folk parkera bilen i vinkeln av en vägkorsning med motorhuven pâ ett övergângsställe. Nâgot jag ocksâ har lagt märke till är att trottoaren oftast används som parkering istället för en väg av gângtrafikanterna. Det är därför man alltid mâste gâ i sicksack och med barnvagn blir övningen nästan militärisk.
Svenska rallyt existerar men den genomsnittlige svensken kör som en fransk pensionär ; försiktigt och med ett absolut respekterande av trafikreglerna. Maximumhastigheten pâ en svensk motorväg är 110km/t. I verkligheten mindre eftersom svenska vägar oftast är förstörda av tjälskott. Svenskarna har framförhâllning. När de närmar sig rödljus sâ förbereder de sig mentalt för att bromsa, de avväger avstândet och bromsar. Framförallt pâ vintern annars gäller avâkning. Det bästa är att motorbromsa som lângtradarchaffisarna gör när de kör i neförsbacke i de franska alperna. Min man förstod ganska snabbt första gângen han körde i sverige att hâlla avstândet till framvarande bil. Regeln är att om du kör pâ en väg med bara en fil i vardera körriktningen sâ mâste du köra närmare bilen framför dig sâ att den personen förstâr att du vill köra om, dâ kör han ât sidan sâ att du kan köra om. Fatta min mans förvâning när han körde som alla fransoser gör och alla bilar som började bre ut sig som en solfjäder framför honom.
Jag börjar med bilen.
Fransmännen tror att de är professionella rallyförare när de glider in bakom ratten pâ sin Peugeot 206. De ser ett rödljus men kör i samma hastighet och tänker att det säkerligen kommer att bli grönt när de kommer fram. Bromsfabrikanterna gnuggar händerna av förtjusning. De respekterar aldrig att hâlla ett visst avstând mellan bilarna ; ju närmare desto bättre ! Ibland har jag en känsla av att köra radiobil. Fransmännen älskar sina biltutor ocksâ. Om du begâr ett minsta fel i trafiken blir du genast tillrättavisad av en tuta, oftast ackompagnerad av en mindre sympatisk gest. Och hur dom parkerar ! De är mästare i fickparkering och kan snyggt glida in bilen med en marginal pâ tvâ centimeter. Jag har flera gânger sett folk parkera bilen i vinkeln av en vägkorsning med motorhuven pâ ett övergângsställe. Nâgot jag ocksâ har lagt märke till är att trottoaren oftast används som parkering istället för en väg av gângtrafikanterna. Det är därför man alltid mâste gâ i sicksack och med barnvagn blir övningen nästan militärisk.
Svenska rallyt existerar men den genomsnittlige svensken kör som en fransk pensionär ; försiktigt och med ett absolut respekterande av trafikreglerna. Maximumhastigheten pâ en svensk motorväg är 110km/t. I verkligheten mindre eftersom svenska vägar oftast är förstörda av tjälskott. Svenskarna har framförhâllning. När de närmar sig rödljus sâ förbereder de sig mentalt för att bromsa, de avväger avstândet och bromsar. Framförallt pâ vintern annars gäller avâkning. Det bästa är att motorbromsa som lângtradarchaffisarna gör när de kör i neförsbacke i de franska alperna. Min man förstod ganska snabbt första gângen han körde i sverige att hâlla avstândet till framvarande bil. Regeln är att om du kör pâ en väg med bara en fil i vardera körriktningen sâ mâste du köra närmare bilen framför dig sâ att den personen förstâr att du vill köra om, dâ kör han ât sidan sâ att du kan köra om. Fatta min mans förvâning när han körde som alla fransoser gör och alla bilar som började bre ut sig som en solfjäder framför honom.
tisdag 4 december 2007
Över min döda kropp!
Så sa jag varenda gång ordet "plastgran" nämndes i mitt föräldrahem. Vid jul skulle det vara en riktig gran, annars kunde det vara.
Så här i efterhand förstår jag varför mamma förordade en plastgran varje år. En gran barrar, det är den hårda verkligenheten. Man hittar barr i heltäckningsmattan ända fram till midsommar. Man vattnar den rackaren två gånger om dagen, och trots sockerbitar och andra hokus-pokusmetoder barrar granen ändå från dag ett.
Nu i vårt nya hemland har jag äntligen skådat ljuset: plastgran är grejen mina vänner, och så är det.
Man köper den och behöver inte göra det någon mer gång. Jag undrar varifrån de där granarna som de står och säljer utanför Publix kommer, det måste vara långt härifrån i alla fall. Jag tvivlar på att det växer ett endaste barrträd i hela Florida.
En plastgran är alltid perfekt - grenarna är lika långa på bägge sidor och man behöver inte ägna en tanke åt vilket håll som måste stå inåt väggen för grenarna där är korta/krokiga/allmänt fula.
Plastgranen kommer komplett med ljusen fastsatta, bara att plugga i väggen och vips! så lyser den så fint med sina 800+ ljus. För här snackar vi inte om en ljusslinga med tjugo ljus inte, nej ju fler små ljus desto bättre!
Eftersom avsaknaden av kyla och snö här i Florida försvårar själva "julkänsloinfinnandet" gör folk sitt bästa för att ordna det på annat sätt. Man sätter upp ljusslingor på sitt hus. Man har uppblåsbara tomtar och snögubbar i trädgården och man sätter upp sin gran den första december. Senast.
Sätter du upp en riktig gran den första december kan du lita på att den inte är jättefin när julafton närmar sig, men plastgranen står där så stolt med alla barren kvar.
När man är klar med julen plockar man isär sin gran och krånglar ner i kartongen igen. Praktiskt.
Men, jag måste ju erkänna att det finns inget som slår känslan och doften av en riktig julgran, hur hur bra och praktisk en plastgran än är.
Så här i efterhand förstår jag varför mamma förordade en plastgran varje år. En gran barrar, det är den hårda verkligenheten. Man hittar barr i heltäckningsmattan ända fram till midsommar. Man vattnar den rackaren två gånger om dagen, och trots sockerbitar och andra hokus-pokusmetoder barrar granen ändå från dag ett.
Nu i vårt nya hemland har jag äntligen skådat ljuset: plastgran är grejen mina vänner, och så är det.
Man köper den och behöver inte göra det någon mer gång. Jag undrar varifrån de där granarna som de står och säljer utanför Publix kommer, det måste vara långt härifrån i alla fall. Jag tvivlar på att det växer ett endaste barrträd i hela Florida.
En plastgran är alltid perfekt - grenarna är lika långa på bägge sidor och man behöver inte ägna en tanke åt vilket håll som måste stå inåt väggen för grenarna där är korta/krokiga/allmänt fula.
Plastgranen kommer komplett med ljusen fastsatta, bara att plugga i väggen och vips! så lyser den så fint med sina 800+ ljus. För här snackar vi inte om en ljusslinga med tjugo ljus inte, nej ju fler små ljus desto bättre!
Eftersom avsaknaden av kyla och snö här i Florida försvårar själva "julkänsloinfinnandet" gör folk sitt bästa för att ordna det på annat sätt. Man sätter upp ljusslingor på sitt hus. Man har uppblåsbara tomtar och snögubbar i trädgården och man sätter upp sin gran den första december. Senast.
Sätter du upp en riktig gran den första december kan du lita på att den inte är jättefin när julafton närmar sig, men plastgranen står där så stolt med alla barren kvar.
När man är klar med julen plockar man isär sin gran och krånglar ner i kartongen igen. Praktiskt.
Men, jag måste ju erkänna att det finns inget som slår känslan och doften av en riktig julgran, hur hur bra och praktisk en plastgran än är.
torsdag 11 oktober 2007
Min vardag – då och nu
Jag satt i bilen, med två hungriga barn, på väg från köpcentrat där det åkts karusell och köpts 7-årspresent. En vanlig onsdag i en hemmamammas liv. Då hörde jag det på radion. Nobels kemipris hade tilldelats Gerhard Ertl. Plötsligt förflyttades jag nästan 10 år tillbaka i tiden. Ertl är gurun inom den kemiska ytfysikens värld (jo, jag tycker att det är fysik jag sysslat med – har inte läst ett enda högskolepoäng i kemi!). Jag vet inte hur många av hans artiklar jag läst, men en del av mitt avhandlingsarbete byggde vidare på hans upptäckter/idéer. Många timmar iklädd vit labrock vid UHV-maskinen kallad Ultek. Alla trevliga doktorandkollegor, undervisningen, sputtring, förångning, onsdagsmöten och fredagskakor, artikelskrivande,... nostalgi!
När vi kom hem från köpcentrat, var jag tvungen att kasta mig på datorn, för att kolla att jag fattat rätt, och för att tala om hur nöjd jag var! Se’n var det bara att återvända till nutiden med lunchlagande, körande till dansen, biblioteksbesök, inomhus-lekparks-vaktande av två 4-åringar och 7-årsuppvaktande,... mötet med förr var ett minne blott.
PS Nej, det är varken en hund eller chokladbitar, det är palladium på magnesiumoxid. Det ena är ett TEM-foto, det andra en AFM-bild.
lördag 8 september 2007
Minns ni...
...tiden när man blev glad av det lilla ljudplinget och den lilla grafiska symbolen för brev som kom upp nere i högra hörnet av undre ramen (i Windows, vid användande av outlook) på skärmen?
Nu är ju chansen att det bara är mail om "penis enlargment", royal casino eller fantastiska piller alltför stor för att man ska kunna glädja sig.
VET att jag borde studera möjligheterna att lägga in nåt filter, men ids inte.
Vet att jag borde byta mailadress eftersom den jag nu använder är sex år gammal.
Men, mitt förnam.efternamn@gmail.com är upptaget, och därför ids jag inte göra det heller.
Snälla förnamn. efternamn(som överensstämmer så exakt med mitt)@gmail.com, kan inte jag få det av dig?
Nu är ju chansen att det bara är mail om "penis enlargment", royal casino eller fantastiska piller alltför stor för att man ska kunna glädja sig.
VET att jag borde studera möjligheterna att lägga in nåt filter, men ids inte.
Vet att jag borde byta mailadress eftersom den jag nu använder är sex år gammal.
Men, mitt förnam.efternamn@gmail.com är upptaget, och därför ids jag inte göra det heller.
Snälla förnamn. efternamn(som överensstämmer så exakt med mitt)@gmail.com, kan inte jag få det av dig?
torsdag 2 augusti 2007
Service!?
om man ringer till Caisse nationale des presentations familiales (stället där man ansöker om barnbidrag) så möts man av följande meddelande på telefonsvararen. "Eftersom det är så många som ringer till oss så har vi slutat svara i telefon, om ni har några frågor kan ni skriva till oss eller besöka oss" daaaahhhhh....................................
torsdag 5 juli 2007
Kund tjänst
Dagens lektion -
Skadar aldrig att gå direkt till toppen!
Med tanke på mina upplevelser med diverse flygbolag och deras partners nedan, hur länge customer relations människorna fortsatte att peka finger på varandra och inte ha tillräckligt med personal att svara på frågor överhuvudtaget - ja då bestämde jag mej för att försöka något annat. Fick upp ett namn på SAS Informations Direktör, Senior VP. Ringde. Han svarade minsann i telefon! På andra ringningen dessutom!
Fick min välberättigade ursäkt, och dessutom sa han att han ska hitta på något annat också för att lindra min smärta så att säja.
Där ser man.
Skadar aldrig att gå direkt till toppen!
Med tanke på mina upplevelser med diverse flygbolag och deras partners nedan, hur länge customer relations människorna fortsatte att peka finger på varandra och inte ha tillräckligt med personal att svara på frågor överhuvudtaget - ja då bestämde jag mej för att försöka något annat. Fick upp ett namn på SAS Informations Direktör, Senior VP. Ringde. Han svarade minsann i telefon! På andra ringningen dessutom!
Fick min välberättigade ursäkt, och dessutom sa han att han ska hitta på något annat också för att lindra min smärta så att säja.
Där ser man.
lördag 30 juni 2007
Årliga resan till Sverige
Jaha, så har man då kommit tillbaka till USA efter två och en halv UNDERBARA soliga veckor i paradiset vid havet i Täfteå, Västerbotten. Midsommar, surströmming, bad i havet, det var som en dröm....om jag räknar bort två dygn....
Det där med att resa ensam med två småttingar, en på 23 månader och en på 4,5 år, det kan ju aldrig direkt vara vilsamt, men herre min je.....vad hade jag gjort för att förtjäna detta?
Resan över: Båda barnen drabbades av diarre. För lillskuttan den där varianten som då inte stannar kvar i en blöja. Super fräscht. Verkligen. Fick en gång ringa på hjälp inifrån toan, ungen med rumpan i tvättfatet, morsan som febrilt försöker torka upp det värsta som sprayat över skötbord, toalett etc...uhm....excuse me, could you go to seat 32D and grab an extra diaper out of my backback please? Nåväl. Tyckte väl då att man borde ha gjort bort det värsta liksom, hel coolt snackade man om hur lätt det skulle kännas på återvägen.
Jo Tjena. Flög från Umeå. Fick veta att en policy ändrats för ett par dagar sen - skulle inte kunna checka in bagaget direkt från Umeå till Portland, måste släpa det från domestic till international. Ja ja. Tur att man är superwoman för den lilla promenden. Satt sen 30 min på Alvik innan vi lyfte. Började svettas lite lätt....skulle bara ha två timmar på Arlanda...kom iallafall fram tillslut och körde styrke träningen med vagn och två tunga väskor, kom fram till bagage inlämningen. "Var är er biljett från Denver till Portland då"? Lång historia kort så hade SAS partner ställt in den flyg delen från Chikago till Portland som vi var bokade på, och SAS hade lyckats med att varken meddela mej om detta, eller skicka mej en ny biljett.
"Nåväl, ni måste flyga en extra sträcka till Denver, men vi kan inte ge er boarding pass för detta, prata bara med dom i Chikago du". Skulle ha sagt något redan då, men tänkte att det skulle nog ordna sej. Väl i Chikago, efter en timme i kö hos United då dom föreslog att jag borde gå och prata med SAS för det var ju deras fel, och vi kan minsann inte ge dej ett boarding pass för du har ju ingen biljett för denna sträckan....vi kan ju säja att det blev lite hetsigt samtal, och jag fick ett boarding pass tillslut.
Kunde det ha varit mycket värre?
Det där med att resa ensam med två småttingar, en på 23 månader och en på 4,5 år, det kan ju aldrig direkt vara vilsamt, men herre min je.....vad hade jag gjort för att förtjäna detta?
Resan över: Båda barnen drabbades av diarre. För lillskuttan den där varianten som då inte stannar kvar i en blöja. Super fräscht. Verkligen. Fick en gång ringa på hjälp inifrån toan, ungen med rumpan i tvättfatet, morsan som febrilt försöker torka upp det värsta som sprayat över skötbord, toalett etc...uhm....excuse me, could you go to seat 32D and grab an extra diaper out of my backback please? Nåväl. Tyckte väl då att man borde ha gjort bort det värsta liksom, hel coolt snackade man om hur lätt det skulle kännas på återvägen.
Jo Tjena. Flög från Umeå. Fick veta att en policy ändrats för ett par dagar sen - skulle inte kunna checka in bagaget direkt från Umeå till Portland, måste släpa det från domestic till international. Ja ja. Tur att man är superwoman för den lilla promenden. Satt sen 30 min på Alvik innan vi lyfte. Började svettas lite lätt....skulle bara ha två timmar på Arlanda...kom iallafall fram tillslut och körde styrke träningen med vagn och två tunga väskor, kom fram till bagage inlämningen. "Var är er biljett från Denver till Portland då"? Lång historia kort så hade SAS partner ställt in den flyg delen från Chikago till Portland som vi var bokade på, och SAS hade lyckats med att varken meddela mej om detta, eller skicka mej en ny biljett.
"Nåväl, ni måste flyga en extra sträcka till Denver, men vi kan inte ge er boarding pass för detta, prata bara med dom i Chikago du". Skulle ha sagt något redan då, men tänkte att det skulle nog ordna sej. Väl i Chikago, efter en timme i kö hos United då dom föreslog att jag borde gå och prata med SAS för det var ju deras fel, och vi kan minsann inte ge dej ett boarding pass för du har ju ingen biljett för denna sträckan....vi kan ju säja att det blev lite hetsigt samtal, och jag fick ett boarding pass tillslut.
Kunde det ha varit mycket värre?
fredag 22 juni 2007
Posten!
Något som utlandssvensken i mig reagerat för, när jag är i Sverige på besök, är den moderna (?) avsaknaden av postkontor. I Frankrike finns posten kvar, det känns tryggt och bra! Mitt postkontor är visserligen bara öppet på förmiddagarna, men man kan gå in där och köpa bara ett ynka litet frimärke, om det är ett så'nt man behöver. Och det går utmärkt att därifrån skicka diverse försändelser världen över!
Den franske brevbäraren är trevlig. Han tar sig fram till fots, cykel, moped, bil - några högerstyrda sådana har jag dock inte sett. Strax innan jul kommer han och säljer postens almancka, man betalar det man har lust med, och brevbäraren får på så sätt en extra julpeng. I sitt vanliga arbete knackar han på dörren t.ex. om han har ett rekommenderat brev med sig. Även stora paket körs ut. Paketutkörarna försöker t.o.m. att leverera paketet två gånger innan man själv blir tvungen att gå till posten för att hämta det – eller så får man gå till grannen, som ofta förvandlas till paketförvaltare.
Sommarparty
Ja, nu när det är sommar och skönt blir man ofta bjuden på party. Vi tjejer fixar och gör oss snygga. Som svensk kan man däremot här i Katalonien bli lite förvånad över att killarna ibland är väldigt "slappt" klädda på lite finare fester. Jag minns en mycket tjusig 40-årsfest som vi bjöds till första sommaren jag bodde i Barcelona. Det var uppe i Costa Brava, på ett jätteflott ställe, och jag letade fram en snygg klänning, sjal och högklackade skor. Maken (som då bara var min fästman) tog på sig ett par chinos och en pikétröja. Alla killar hade ungefär samma stuk, tröjan varierades med kortärmad skjorta i vissa fall. Inte en skjorta med slips eller kavaj i sikte.
I Sverige kan man i mindre tjusiga sammanhang se vissa killar som kommer med skjorta och slips (lite si och så med kavajen). Här är det vad en stor del av män har dagligen, iallafall alla som är inom affärsvärlden, advokater och många egna-företagare av olika slag, försäljare etc. Därför klär de ner sig när det är fest. I Sverige jobbar ju väldigt många inom offentlig sektor, samt att det är mer avslappnat på en mängd privata företag, och då blir en fest en chans att klä upp sig. Intressant skillnad iallafall!
tisdag 19 juni 2007
Alla flyttar i juni
Foto: eastcoastmomSkolan slutar om några dagar och nu packar flera av våra vänner sina flyttlådor. De ska flytta tillbaka till Sverige, eller vidare i världen. Långväga flyttar är ganska enkla, man kontrakterar ett flyttföretag som sedan tar hand om i princip allt. Packningen går snabbt och effektivt och sen in i nån stor container som lastas på stort fartyg.
Been there done that, våra möbler har flyttat tre gånger över Atlanten.
Den här gången är vi kvar, kanske för alltid, och det känns tråkigt att bli lämnade kvar. Men ändå spännande, för jag har ingen längtan till Sverige.
fredag 8 juni 2007
Corpus Cristi 2007
Igår var det Corpus Cristi här i Brasilien. En av de viktigaste högtids dagarna i den katolska Kyrkan.
Denna dagen så dekorerar man vissa gator utöver hela staden. Varje katolsk kyrka gör det så det blir en del. Det är otroligt fint och det varierar från år till år och från kyrka till kyrka. Folk går upp i ottan, jätte tidigt för at börja dekorera för nsäta dag.
Och sen så förstörs allt när de går över den fina dekoreringen.
Jag gillade denna bilden med barnen på, barnen är trots allt vår framtid. En gång var det vi, nu är det våra barn.
Flera bilder finns att se på Brazilian Linda.
Denna dagen så dekorerar man vissa gator utöver hela staden. Varje katolsk kyrka gör det så det blir en del. Det är otroligt fint och det varierar från år till år och från kyrka till kyrka. Folk går upp i ottan, jätte tidigt för at börja dekorera för nsäta dag.
Och sen så förstörs allt när de går över den fina dekoreringen.
Jag gillade denna bilden med barnen på, barnen är trots allt vår framtid. En gång var det vi, nu är det våra barn.
Flera bilder finns att se på Brazilian Linda.
måndag 21 maj 2007
Språk
I helg råkade jag prata franska med dottern. Åh hjälp!!! Jag har lovat mig själv att INTE prata något annat språk förutom svenska med barnen .Detta för att de ska lära sig svenskan. Det har fungerat jättebra hittills, men i helg hade dottern en kompis hem och då pratade jag med dem bägge två och helt plötligt kom jag på att jag haft en franskt samtal med dottern! Usch! För mig är det viktigt att vara konsekvent och inte blanda. Men jag fortsätter jobba på att barnen ska prata bra svenska....
lördag 19 maj 2007
Ett radioprogram om längtan
För två veckor sen hittade jag en bok* på Target (som är som Ålhéns ungerfär). Den var skriven av en svenska, men skriven på engelska. Jag tyckte mycket om boken och sökte på nätet efter mer fakta om författaren. Hade hon kanske skrivit fler böcker?
Då hittade jag en länk till ett sommarprogram från förra året och klickade igång det där jag satt vid datorn och googlade.
Efter några minuter släppte mina fingrar tangentbordet och jag satt istället alldeles stilla och bara lyssnade...
Linda Olsson, också en utlandsmamma om än med med nu vuxna barn, bosatt i Nya Zealand, pratade rakt in i hjärtat om hur det är att vara långt borta och längta "hem". Vad nu "hem" betyder... Precis på pricken alla de tankar och funderingar och klurande som hela huvudet är fullt av i perioder, uttryckt med perfekta ord och med en underbar röst...
Du kan lyssna på programmet genom att klicka här.
*Boken heter Astrid and Veronika, på svenska "Nu vill jag sjunga dig milda sånger".
Då hittade jag en länk till ett sommarprogram från förra året och klickade igång det där jag satt vid datorn och googlade.
Efter några minuter släppte mina fingrar tangentbordet och jag satt istället alldeles stilla och bara lyssnade...
Linda Olsson, också en utlandsmamma om än med med nu vuxna barn, bosatt i Nya Zealand, pratade rakt in i hjärtat om hur det är att vara långt borta och längta "hem". Vad nu "hem" betyder... Precis på pricken alla de tankar och funderingar och klurande som hela huvudet är fullt av i perioder, uttryckt med perfekta ord och med en underbar röst...
Du kan lyssna på programmet genom att klicka här.
*Boken heter Astrid and Veronika, på svenska "Nu vill jag sjunga dig milda sånger".
torsdag 17 maj 2007
IKEA - en svensk oas i utlandet
När jag åker förbi det stora blåa huset med stora gula bokstäver kommer en speciell känsla krypande. En slags stolthet och en konstigt känsla av "hemma". Nu är det inte vårt hus som är blått utan det är IKEA jag pratar om. Denna lilla oas för oss i utlandet.
Det är en speciell känsla att gå där och inse att alla namn är svenska. Det finns tom Å Ä och Ö! Man fnissar lite åt dem som försöker uttala alla dessa namn som är så vanliga för oss men helt okända för dem. Vet de att Öland är en ö? Vet de att Vättern är en sjö? Jag hoppas att de vet att Stockholm är Sveriges huvudstad ;)
Men det absolut bästa med IKEA är deras Swedish food market som finns utanför kassorna. Vad som säljs varierar lite från land till land, men här i Holland kan man tex köpa: köttbullar, gräddsås, lingonsylt, dillchips, olika kakor, gravad lax, olika sylter, sill mm Detta finns alltid i butiken och i augusti säljs även kräftor. Till jul får de in tex julskinka, glögg, julknäcke mm. De brukar titta konstigt när jag lassar upp mina varor för att betala för det brukar bli ganska mycket och jag tror nästan att holländarna brukar hålla sig till ett par artiklar.
IKEA är väldigt populärt här, ja över hela världen skulle jag tro. Bara antalet IKEA bevisar detta. I Sverige finns 17 stycken IKEA och här i Holland finns 12. Nu har Holland iofs lite fler invånare än Sverige, men det är ungefär 13 gånger mindre till ytan.
Vi var till IKEA idag och jag berättar för min son att IKEA kommer från Sverige precis som mamma. Han fnissar och säger: Vad konstigt mamma!
Det är en speciell känsla att gå där och inse att alla namn är svenska. Det finns tom Å Ä och Ö! Man fnissar lite åt dem som försöker uttala alla dessa namn som är så vanliga för oss men helt okända för dem. Vet de att Öland är en ö? Vet de att Vättern är en sjö? Jag hoppas att de vet att Stockholm är Sveriges huvudstad ;)
Men det absolut bästa med IKEA är deras Swedish food market som finns utanför kassorna. Vad som säljs varierar lite från land till land, men här i Holland kan man tex köpa: köttbullar, gräddsås, lingonsylt, dillchips, olika kakor, gravad lax, olika sylter, sill mm Detta finns alltid i butiken och i augusti säljs även kräftor. Till jul får de in tex julskinka, glögg, julknäcke mm. De brukar titta konstigt när jag lassar upp mina varor för att betala för det brukar bli ganska mycket och jag tror nästan att holländarna brukar hålla sig till ett par artiklar.
IKEA är väldigt populärt här, ja över hela världen skulle jag tro. Bara antalet IKEA bevisar detta. I Sverige finns 17 stycken IKEA och här i Holland finns 12. Nu har Holland iofs lite fler invånare än Sverige, men det är ungefär 13 gånger mindre till ytan.
Vi var till IKEA idag och jag berättar för min son att IKEA kommer från Sverige precis som mamma. Han fnissar och säger: Vad konstigt mamma!
Mormor & Bastien
Min familj hade hand om Bastien förra sommaren. Han stannade bl a tre veckor hos mormor & morfar. Han hade jätteroligt. Det var obligatoriskt att âka till klipporna varje dag och kasta sten i havet.
Till er UFO´s i cyberrymden
Mitt första inlägg blir en kärleksförklaring till alla er här inne.
Jag hittade den här lilla gruppen för fyra âr sedan, dâ jag hade slutat jobba för att bli hemmamamma pâ heltid. Innan dess använde jag mest Internet i jobbet, men nu hittade jag plötsligt en grupp andra utlandsmammor att utbyta funderingar och erfarenheter med. Livet som smâbarnsmamma blev ganska mycket lättare och roligare!
Förr hade jag bara mina spanska kompisar att frâga - nu kunde jag diskutera barnuppfostran, kulturkrockar och skolproblem, frâga hur man fixar papper frân svenska myndigheter eller en fiskdamm till ett kalas och vara nostalgisk vid jultid eller när sommaren börjar komma. Jag behövde inte känna mig annorlunda längre, utan helt normal - i UFO-världen!
Fast det med normalt är kanske inte helt säkert. Jag har sällan skrattat sâ mycket som när en del berättade om sina tvângstankar. Har jag suttit och diskuterat sjukvârden med en bunt knäppgökar som kniper med târna när de kör förbi stolpar eller drar inbillade gummiband efter sig??
Bland alla koppar kaffe och allt fnittrande, har det ocksâ blivit en hel del allvar. Vi har svurit över okänsliga män, inkompetenta läkare, strikta lärare och elaka svärmödrar. Det är skönt att veta att det finns en hel kunskapsbank där ute, eller bara öron som lyssnar. Tillsammans är vi kloka (och det vi inte vet, kan Eva hitta pâ nätet...) Jag har träffat mânga av er, men även er andra tycker jag att jag "känner" pâ avstând. Samtidigt är det spännande att kunna ta del av er vardag i sâ olika delar av världen. Pâ sätt och vis har jag ocksâ jobbat pâ zoo i Australien, vickat som lärare i Smâland och fött barn i UK.
Frân mitt lilla soliga hörn i världen kan jag bara säga: ¡Olé Ufos!
Jag hittade den här lilla gruppen för fyra âr sedan, dâ jag hade slutat jobba för att bli hemmamamma pâ heltid. Innan dess använde jag mest Internet i jobbet, men nu hittade jag plötsligt en grupp andra utlandsmammor att utbyta funderingar och erfarenheter med. Livet som smâbarnsmamma blev ganska mycket lättare och roligare!
Förr hade jag bara mina spanska kompisar att frâga - nu kunde jag diskutera barnuppfostran, kulturkrockar och skolproblem, frâga hur man fixar papper frân svenska myndigheter eller en fiskdamm till ett kalas och vara nostalgisk vid jultid eller när sommaren börjar komma. Jag behövde inte känna mig annorlunda längre, utan helt normal - i UFO-världen!
Fast det med normalt är kanske inte helt säkert. Jag har sällan skrattat sâ mycket som när en del berättade om sina tvângstankar. Har jag suttit och diskuterat sjukvârden med en bunt knäppgökar som kniper med târna när de kör förbi stolpar eller drar inbillade gummiband efter sig??
Bland alla koppar kaffe och allt fnittrande, har det ocksâ blivit en hel del allvar. Vi har svurit över okänsliga män, inkompetenta läkare, strikta lärare och elaka svärmödrar. Det är skönt att veta att det finns en hel kunskapsbank där ute, eller bara öron som lyssnar. Tillsammans är vi kloka (och det vi inte vet, kan Eva hitta pâ nätet...) Jag har träffat mânga av er, men även er andra tycker jag att jag "känner" pâ avstând. Samtidigt är det spännande att kunna ta del av er vardag i sâ olika delar av världen. Pâ sätt och vis har jag ocksâ jobbat pâ zoo i Australien, vickat som lärare i Smâland och fött barn i UK.
Frân mitt lilla soliga hörn i världen kan jag bara säga: ¡Olé Ufos!
lördag 12 maj 2007
¿Tjurfäktning?
Nej, tjurfäktning är INTE stort i Katalonien. Det har till och med lagts fram förslag i länsparlamentet att förbjuda traditionen, och djurrättsaktivister propagerar ofta mot - och framhäver att det är djurplågeri.
Då och då, när det är tjurfäktning i någon stad i Spanien (för egentligen är det mest bara under varje stad eller bys årliga "fiesta" som det är tjurfäktningar, det är ingen "liga" som i fotboll) kan man se sändningar från spanska statstelevisionen från evenemang.
Förutom detta har jag bott snart sex år i Barcelona och i princip aldrig mött fenomenet här. Därför fotade jag en affish på en bar jag var på idag, en affish för tjurfäktning på Barcelona-arenan Monumental. Baren ligger på andra sidan stan, vet inte om de tjurfäktningsintresserade barcelonaborna kanske bor åt det hållet...
Då och då, när det är tjurfäktning i någon stad i Spanien (för egentligen är det mest bara under varje stad eller bys årliga "fiesta" som det är tjurfäktningar, det är ingen "liga" som i fotboll) kan man se sändningar från spanska statstelevisionen från evenemang.
Förutom detta har jag bott snart sex år i Barcelona och i princip aldrig mött fenomenet här. Därför fotade jag en affish på en bar jag var på idag, en affish för tjurfäktning på Barcelona-arenan Monumental. Baren ligger på andra sidan stan, vet inte om de tjurfäktningsintresserade barcelonaborna kanske bor åt det hållet...
tisdag 8 maj 2007
Underbar vårmorgon
Idag var det en sådan där underbar morgon att börja dagen med. Vaknade kvart i 5 av att fåglarna kvittrade för fullt ute. Det började redan att ljusna. Resten av familjen sov så gott i deras sängar.
For iväg med bilen mot jobbet. Himlen skiftade i rött/orange och det var ganska varmt ute. En tvättbjörn skuttade över vägen, på väg hem till sig, antar jag. Såg kanada gäss som flög. Det är ett riktigt vårtecken, samtidigt som det är ett hösttecken när de flyger från oss...
Kom till jobbet och tog en liten joggingrunda bland en massa fina träd och hus. Löven har nu slagit ut och vissa blommar.
Nu har jag haft min frukost och är redo för en ny arbetsdag...
For iväg med bilen mot jobbet. Himlen skiftade i rött/orange och det var ganska varmt ute. En tvättbjörn skuttade över vägen, på väg hem till sig, antar jag. Såg kanada gäss som flög. Det är ett riktigt vårtecken, samtidigt som det är ett hösttecken när de flyger från oss...
Kom till jobbet och tog en liten joggingrunda bland en massa fina träd och hus. Löven har nu slagit ut och vissa blommar.
Nu har jag haft min frukost och är redo för en ny arbetsdag...
fredag 4 maj 2007
Desperate Housewives
Jag följer inte serien, men såg några avsnitt när det började gå härnere. För nån dag sedan var det dock det minst dåliga som jag lät stå och mala när jag städade undan disken i köket efter middagen. Ganska typiskt och förusägbart, den mörka (från Melrose Place) är skärrad över sonens diverse homosexuella utsvävningar. Den pimpinetta mörka (Longoria heter hon väl) blir bestört över att maken som hon har separerat från kommer hem och tydligen genom någon liten passus i rättsprocessen visst kan bo där och komma och störa och ev kanske kissa i hennes och vänninornas kaffe (jag har sett mycket värre saker IRL då maken är advokat, verkligheten överträffar ibland dikten med hästlängder). Men, sen hajjar jag till. Maken till den blonda, utmattade med massor av barn, hon som ser äldst ut av dem alla, är det inte....ja, en från....är det Beverly Hills? En pojke, en tonåring, den där ljusa, kompis till Brandon som väl var den man skulle tycka var söt, bror till tjejen som sen var med i nåt häxprogram, men den här ljusa, Steve? (jag är dålig på namn). Jag kanske är helt ute och cyklar dessutom. OM det är Steve så går ju inte det. Han är ju för ung för att vara en sån där nästan medelålders man i en serie nu. Beverly Hills gick ju ganska nyss. Eller hur?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)